onsdag 26 november 2008

Se till att ha kul nu...

ag älskar att surfa runt på SCB (statistiska centralbyråns) hemsida. Där kan man få reda på allt möjligt kul, konstigt och tänkvärt (se tidigare inlägg om svenskens favorit ägg-rätt till exempel).

Vidare har jag nu fortbildat mig i det följande

- att Sverige är det land som har den högsta abortfrekvensen i Norden med 340 aborter per 1 000 levande födda (men om man särredovisar hjemmestyreområdena så har Grönland Nordens allra högsta abortfrekvens med 1 030 aborter på 1 000 levande födda. Det betyder att det för varje levande fött barn på Grönland görs mer än en abort!)

- att William och Wilma är de populäraste namnen på nyfödda i Sverige (kanske inte bara jag som fortfarande fantiserar om skärgårdsdoktorns tjej)

- Sverige hade år 2006, som enda nordiskt land, ett CO2-utsläpp, som låg under 1990 års nivå

- Av de drygt 70 000 personer under 20 år som tog studenten 2001 hade 1.7% emigrerat 5 år senare, år 2006. Av de 69 000 kvarvarande bodde mer än hälften kvar i samma kommun som då de tog studenten, ca 23% ägde en villa eller en bostadsrätt, 4% var gifta, 0.4% skilda, 5% hade en nettoförmögenhet på minst en miljon kronor medan 14% fick A-kassa någon gång under 2006, och 2% fick socialbidrag.

- Sveriges folkmängd passerade nio miljoner under år 2004 men beräknas uppgå till 10 miljoner först om ca 20 år, och ökningen väntas främst bero på invandring. Nyårsafton 2007 var vi 9182927 invånare.

- Bland samtliga asylsökande 2007 fanns över 100 medborgarskap representerade. Över hälften av alla asylsökande var irakiska medborgare.

- En genomsnittlig vecka anmäls 5 mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång. Samtidigt anmäls 1 481 fall av misshandel och 4 fall av vållande till annans död. Vidare anmäls 234 sexualbrott varav 81 våldtäkter. 702 bilstölder och 1 282 cyklelstölder anmäls medan drygt 1 000 berusade personer omhändertas och 200 personer får gå i fängelse. I trafikolyckor dödas 9 personer och 76 skadas svårt. Trafikolyckor med personskada sker oftast på vardagar mellan 16 och 18 på allmän väg med hastighetsbegränsning på 50 km/tim. Allt detta på en genomsnittlig vecka!

- Enligt den senaste tillgängliga statistiken är självmord fortfarande den absolut vanligaste dödsorsaken för män mellan 20-49 år. Vid 50-55 års ålder tar dock ischemisk hjärtsjukdom över med storm som vanligaste dödsorsak, så klarar man bara av att hålla humöret upp tills dess så ändras problembilden drastiskt...

...alltså - se till att ha kul nu! Det ska jag!

lördag 22 november 2008

En annan del av verkligheten

Nån blir bortförd från dansgolvet med kalsongerna vid knävecken, finska zigenare och truckchaffisar trängs framför spelautomaterna, samhällseliten äter löjrom med sked som om det vore gröt bara för att det är buffé, östersjöns finest dricker champagne i rökrummet med heltäckningsmatta, taxfree butiken säljer spermieformade likörflaskor för tokroliga efterfester, ensamma män i övre medelåldern lägger verklighetsförankringen åt sidan och kladdar skamlöst i baren på de som knappt kan värja sig...

Min grundinställning är att ”jag är på allt som är nytt, knäppt och annorlunda, jag testar allt en gång, och jag vill inte tyngas av några förutfattade meningar” (det här är dock mitt livs andra finlandskryss) och visst är utsikten på vikings amorella verkligen nåt helt annat än den från mitt skrivbord på jobbet – och det i sig självt är ju bra! – men herregud, det är verkligen en annan del av verkligheten!

tisdag 18 november 2008

Vad blev det av Supersize Mitch?

Kom just att tänka på ett vad som J, N och jag gjorde med M för typ 100 år sen. Vadet gick ut på att M skulle äta 50 cheeseburgare från Mc Donalds på 24 timmar, utan att kräkas! Vinsten var typ 500 spänn eller nåt sånt, plus att förloraren skulle betala burgarna (ganska begränsad uppsida för vinnaren alltså). Sen skulle vi filma alltihop - Supersize Mitch - och lägga ut på youtube!

Jag skulle aldrig klara det! Varje cheeseburgare innehåller 16g protein, 13g fett, 30g kolhydrater, 7g socker och 1.7g salt - inte så mycket mat alltså - men det är inte mängden mat som är problemet tror jag, det är ju smaken! Då och då händer det ju att man moffar i sig tre stycken cheese för att man har lite bråttom, och bara tanken på doften av 49 stycken till kan ju få en att må illa då. Å andra sidan, 50 är ungefär två i timmen, givet att man är vaken hela tiden, men ska man sova lite åker snittet per timme upp ganska snabbt.

Det här brukar vi komma ihåg med jämna mellanrum och påminna M om, men han verkar inte vara så sugen just vid de tillfällena... konstigt, kanske dags att ta upp ämnet igen?

fredag 14 november 2008

presenttips från den hårda verklighetens zooaffär

Det här kanske varit uppenbart för alla utom mig, och det är ganska självklart när jag tänker efter, men visste ni att det finns hela kataloger med genmodifierade möss som man kan köpa för forskning och experiment? Och vem som helst får köpa dem (men man får ju naturligtvis inte göra vad man vill med dem, det bestämmer länsstyrelsen!). Till exempel så kostar en mus med medfödd leverskada runt 60 dollar!

Ojojoj, den är inte helt lätt läsa den där katalogen, men jag vill ha en hyperaktiv men snäll albino, som jag ska kalla Martin (efter min kollega), men jag tror att just den jag spanat in mig på blir blind efter 35 dagar (Retinal Degeneration at approx. 35 days of age - inte bra). Annars är han moståndskraftig mot mjältbrand (bra), men mottaglig för kemiskt framkallad schizofreni (?) och diet-framkallade inflammationer i artärerna! Har har tydligen bara fått äta Labdiet (5K52/5K67) som innehåller 6% fett. Jag ska ge honom majs!

En annan stackare är tydligen extremt aggressiv (fighting often fatal) och blir knäpp av UV-ljus, har får inte va med!

Vi får se vad det blir för egen del men nu behöver man ju aldrig mer fundera på bra presenter. Inget säger väl "jag uppskattar vår vänskap" bättre än en blind labbmus som självdör efter 120 dagar!

torsdag 13 november 2008

Sliten slampa?

Blivit medbjuden med M på nåt så otippat som en 'pumafest' i helgen (och det är tydligen för att fira starten av pumans parningssässong som sträcker sig från november till juni). 17 tanter som druckit bubbel vill ha sällskap av 'hannar' på eftersläpp. Inbjudan osar av skamlös lusta!

Först kände jag mig faktiskt lite för torr för det men va faan, kan bli hur som helst! Det alltid kul att gå på fest där man inte känner nån alls, om man har en kul kompis med sig, vilket jag kommer ha! Känns lite som wedding crashers - "We're brothers from New Hampshire, we're venture capitalists".

Nej, nu ska jag sticka från kontoret. En av mäklarna tittade just in
mäklaren: här lyser flitens lampa.
kollega: va?
mäklaren igen: här lyser flitens lampa!
kollega: jaha, jag tyckte du sa: här va en sliten slampa!

onsdag 12 november 2008

tidsandan och halvnakna glamourbrudar

Jag läser bara lokalpress och affärspress, har ingen vanlig morgontidning och kollar knappt aldrig på TV trots att jag nyligen köpt en 50tummare som egentligen borde vara hemmets altare.

På affärsnyheter är jag rätt väl uppdaterad, det mesta i dagens industri vet jag dagen innan det står i tidningen, men på andra nyheter är jag ganska lost, jag har oerhört dålig koll på senaste sexkuppen som TV4 klippte bort, vilket som är det stora sportevenemanget just nu eller att man kan hyra dagis för djursexträffar (who knew?). Känns iofs inte som nån förlust, nåt av det, men ibland kan jag känna att jag missar tidsandan på nåt sätt. Att jag om fem eller tio år inte kommer kunna säga vad som var 'så himla 2008'.

Vad är det som ersätter golf som fritidssysselsättning för svensson, är det guitarhero? Är det bara jag eller har pardans fått en revival? Är det inte inne med konsumtionsförhärligande livsstilssmörja längre?

Jag har stött på den här känslan tidigare. Det brukar sluta med att jag signar upp mig på en ny tidningsprenumeration för att inte känna mig helt samhällsfrånvänd. Om jag känner mig vuxen så blir det Fokus, och om 30års krisen skaver så kanske det blir cafe. Fokus är lite väl vänstervriden för mig så det kanske blir halvnakna glamourbrudar får bota ufo-känslan den här gången.

måndag 3 november 2008

Att lyssna på andras drömmar...

jälv kommer jag sällan ihåg mina drömmar nuförtiden, och generellt så brukar jag avsky att lyssna på när andra människor håller på att yra om sina drömmar, med ändlösa korridorer, folk utan ansikten och gud vet vad, men J delade med sig av sin dröm i ett gruppmail nu på måndagmorgonen och jag tyckte att det definitivt nådde ribban för vidare spridning:

"Jag kom på att man kunde utvinna kokain ur människor som har tagit kokain kvällen innan, genom att ha dem att svettas och sedan samla upp och kondensera det precis som man gör med salt ur havsvatten.

Så jag hade en hel industri igång som fångade in folk som hade varit ute kvällen innan och satte fast dem under värmelampor. Det bästa var att den här metoden tydligen kringgick lagstiftningen på något sätt, "kokainet kommer inte från mig så det är inte jag som är skurken" ungefär...

Det är nu det blir riktigt egendomligt: Under den här processen då de infångade människorna satt under värmelamporna och svettades ut kokain så började de av någon anledning dra en massa jättebra vitsar. De bara hävde ur sig stå-upp-material på löpande band. Så det där skrev jag upp och sålde jag vidare på något vis.

Top that...

Såå, som jag ser det behövs bara en ensligt belägen lada, några gamla solarier eller en bastukamin. Sedan är bara att dra ut med en skåpvagn och börja knacka colatorskar."

söndag 2 november 2008

Mixed picture

Ibland är livet som att bli våldtagen av en gorilla där det inte är slut förrän gorillan fått sitt, och ibland är livet mest en skön funderare över exotiskta ord som man gillar, som habibi eller halal. Senaste dagarna har bjudit på lite av båda.

Middag hos M häromdan, P var där, A var där, R var där, och killen med stans mest fantasifulla smeknamn, Fittjohan, var också där (det är ju så bra att jag måste frångå principen att kalla folk vid initialer). Oslagbar kombo av kompisar från förr och herrmiddag. Mer sånt!

lördag 1 november 2008

Meningen med livet, del 3

Lång, löst sammansatt diskussion om världens utveckling och andlighet - Jag var på en middag igår där vi hamnade en disskussion om världens tillstånd, och om världen verkligen blir bättre eller sämre. Jag hamnade i rollen som naiv optimist som inte begrep eller hade sett nånting, medan en annan av deltagarna tyckte man bara skulle dra i handbromsen på hela skiten ungefär.

Jag är naturligtvis långt ifrån medveten om allt skit som händer omkring oss, i vår närhet, alla 13-åriga tjejer som bli våldtagna på skoltoaletten, all hopplöshet hos invandrarbarn i Rinkeby, allt knark och mobiltelefonanvändande (!?) som kryper ner i åldrarna, och medvetenhet är ju absolut ett rekvisit för att kuna förändra! Men trots det, och trots att det pågår fler väpnade konflikter i världen nu än nånsin tidigare, trots att polarisarna håller på att smälta och arterna dö ut, och trots att barnen i Manilla lever på att sortera sopor på sotipparna medan staten och kyrkan förbjuder preventinmedel, så har jag valt att tro på att världen faktiskt går framåt och utvecklas.

För att behålla den kanske naiva inställningen har jag funnit det lika viktigt att leva sin övertygelse. Sverige skickar vidare 1% av sin BNP i bistånd, och utan att veta så misstänker jag det är mer än för 50 år sen, både i absoluta tal och som andel av BNP. Jag är övertygad om att det har möjliggjorts inte bara av en ökning i bildnings- och medvetandenivå och levnadsstandard, utan även en utveckling på det sjäsliga planet, helt enkelt för att människan är god och vi har velat det.

För nåt år sen så satt jag ett år i Röda Korsets telefonjour som ’jourhavande medmännsika’, en verksamhet som inte är till för att lösa, hjälpa eller psykologisera utan bara för att lyssna, absorbera och finnas till. Dit ringer oavbrutet gamla, unga, ensamma, jagade, pensionärer, handikappade, innerstadsmänniskor, folk som känner att de inte har en plats i samhället längre, änklingar, självmordskandidater, vuxna, barn, you name it! Utgångspunkten för verksamheten är antagandet att det finns ett förlösande och lindrande värde i sig självt att bara lyssna och absorbera. Det gav bland många andra saker en lite bättre insikt i vilken djup, kompakt ensamhet det finns därute, men jag tror faktiskt att jag, utan att lägga mig i och ha synpunkter, utan att vilja lösa och förändra alltihop, utan att dra i handbromsen, faktiskt gjorde nåt meningsfullt utan att göra nånting annat än att bara finnas till.

På något sätt så är det som att jag tro att världen går framåt, och jag tycker att mycket faktiskt pekar på att det är så. Att det finns mer kärlek och omtanke idag än nån gång tidigare, att förutsättningarna för att skapa sig ett lyckligt liv faktiskt blir bättre och bättre, inte på alla plan samtidigt och absolut inte för alla människor samtidigt, men as we speak så är det till exempel enorma grupper världen, hundratals miljoner människor, som passerar tröskeln till fattigdom på uppsidan, just på grund av att utvecklingen går framåt på andra plan, ekonomiskt och socialt till exempel, vilket skapar möjligheter.

I det lite större perspektivet så kan man ju notera att (a) 99% av alla arter som nånsin levt på jorden var utdöda redan innan människan kom att dominera allt, (b) det enligt Chicago-professorn Jack Sepkoski går en 28 miljoner års periodicitet i de stora utdöendena, och att det sen faktiskt kommer nya arter, (c) männsikan kanske inte är skapelsens krona ; ) att vi männsikor kanske muppat till vår chans, men att vi antagligen inte kommer lyckas förstöra den enda bekräftade förekomsten av liv i universum.

... avslutningsvis ska jag nog nämna också, så det inte blir för skenheligt, att jag faktiskt slutade i telefonjouren för att jag inte pallade med gnället ; )
Blogg listad på Bloggtoppen.se