Som den kapitalistgris man är så tänker man ju såklart, jaha, det här var ju spännande, men kan man tjäna några pengar här då? Slutsatsen av min grova top-down analys är ja, det kan man. Trots kärnvapenfrågan, iraniernas problematiska förhållande till sanningen och ett stort beroende av den statliga oljesektorn så gör den extrema demografiska profilen, naturtillgångarna och den förändrade regulatoriska attityden att Iran kan bli nästa stora Frontier Market.
Huvudattraktioner
- Till följd av Iran Irak kriget, som kostade minst 1 miljon liv, och en rejäl brain drain därefter så är nu 70% av befolkningen under 30 år. Kvinnorna är dock ordentligt välutbildade men underutnyttjade.
- Iran har världens näst största oljetillgångar, 10,9% av världens reserver, och världens största gastillgångar. Oljan står idag för ca 45% av BNP.
- Utlandsskulden är på under 10 miljarder dollar och i dagarna meddelade IMF att valutareserven uppgår till det tiodubbla, 100 miljarder dollar.
- Foreign Investment Office öppnade för 6-7 år sedan upp för utländska direktinvesteringar, och regelverket har nu förenklats för att attrahera utländska investeringar. I veckan rapporterade Tehran Times (den enda engelskspråkiga dagstidningen) att Ahmedinejad talat för att helt få bort byråkratin för utländska investerare.
- Skattetrycket är lågt. 3 procent moms och en inkomstskatt på 20 procent. Många affärsverksamheter är helt eller delvis skattebefriade.
- Alla investeringar i underutvecklade regioner är skattebefriade i 20 år, investeringar i jordbrukssektorn är 100% skattebefriade och investeringar i turism har 50% skattelättnader.
- På 70-talet lades grunden för ett industrisamhälle av mycket större proportioner, som idag är ordentligt underinvesterat. Oljeproduktionen går idag bara på 2/3 av design capacity, i likhet med många andra industriella anläggningar i Iran. När man väl skjuter till kapital så kommer produktiviteten kunna höjas betydligt.
Men det saknas inte utmaningar
- En stor del av ekonomin ägs eller styrs av staten, hela 60% av BNP enligt vissa uppskattningar, framförallt på grund av att staten äger oljan. De stora ickestatliga verksamheterna finns inom handel, maskinindustri och jordbruk.
- Över 25% av BNP spenderas på subventioner av olika former
- 1 liter bensin kostar idag 4000 rial, motsvarande ca 3 kronor. Utan subventioner skulle det vara det dubbla och över de kommande 5 åren ska bensinsubventionerna fasas ut, en process som redan är igång. För att inte chocka ekonomin så ger staten cashstöd till fattiga regioner under utfasningen.
- Isolationen. Framförallt USA, men även EU pressar omvärlden till att isolera Iran ekonomiskt. Iran har dock några huvudsakliga handelspartner som mer eller mindre öppet trotsar sanktionerna, Dubai, Turkiet, Kina och Ryssland. Relationerna med Dubai, som är den huvudsakliga porten till omvärlden har dock försämrats betydligt det senaste året, efter påtryckningar från Saudi Arabien. Men jag såg just en Bloombergintervju med Turkiets handelsminister där han säger att han vill öka exporten till Iran från 20 miljarder dollar idag till 30 miljarder dollar framöver.
- Kärnkraftsfrågan fortsätter att oroa framförallt USA och därigenom världssamfundet. Så sent som i tisdags så började man ladda Bushehr reaktorn på 1000 MW med bränsle. Det är dock inte samma sak som att ha kärnvapen, vilket man måste behärska anrikningsprocessen av Uran för. Det har iranierna ännu inte löst, och Bushehr reaktorn kommer istället att drivas med ryskt bränsle. En politisk urladdning med krig som resultat verkar dock långt mindre troligt än för några år sedan. Att amerikanska skattebetalare skulle tillåta ännu en militär invasion i mellanöstern känns helt utomjordiskt osannolikt just nu, särskilt eftersom CIA uppges ha sagt att de inte längre tror att Iran har aktiva kärnvapenprogram.
- Iranierna ljuger. Det kan låta fördomsfullt och rasistiskt men inte ens iranierna själva förnekar det. Efter århundraden av angrepp, senast Iran-Irakkriget som förändrade den iranska folksjälen, och upprepade svek från tidigare allierade som Storbritannien och Ryssland, så har att ljuga blivit en naturlig del av iraniernas psykologiska försvar (det här är inte min teori, en iranier och en konsult på iran förklarade det här för mig, oberoende av varandra. Jag har dock fått erfara att det stämmer). Att få ett rakt svar är förvånansvärt svårt, men om man frågar tillräckligt många samma fråga så kan man till slut själv bilda sig en uppfattning om svaret.
Slutsats Landrisken i att investera i Iran är enorm. Min begränsade erfarenhet av Iranier är dock att de är långt mindre struliga än araber (iranier är perser och anser sig kulturellt överlägsna araber). Trots regimen så är Iran ingen stängd diktatur utan vem som helst kan få ett pass och lämna iran, vilket många gjort och fortsätter göra. De flesta iranier är dock utpräglade nationalister, oavsett attityd till regimen. Vidare så är det nog svårt att argumentera för att sanktioner och isolation är en bra eller ens framkomlig väg till positiv förändring.
Men den demografiska utveckling som ligger framför Iran, med 70% av befolkningen under 30 år, så är det rimligt att vänta sig ett regimskifte mycket snart. Min guide HN trodde på 5 år, max. Det här är dock, ironiskt nog, avhängigt på USAs agerande. Så länge regimen har en tydlig politisk fiende så kommer merparten av folket att sluta upp bakom sin regering, även regimmotståndarna. Det är därför inrikespolitiskt logiskt för regimen att fortsätta reta upp USA (och överdriva sin förmåga att utveckla kärnvapen) eftersom det försäkrar regimen om en säker sits vid makten. Men så fort USA lägger ner agitationen så kommer regimskiftet komma inifrån.
Iran är väldigt intressant ur ett investeringsperspektiv, och kommer med all sannolikhet att bli en av de riktigt stora Frontier Markets-historierna de kommande 10 åren.
...så jag kanske borde starta en investeringsfond som bara gör direktinvesteringar i Iran och köper strandhus i Florida. Det är bara för potentiella investerare att ge sig tillkänna.
