Grisris, fiskris?

Skillanden mellan japaner och kineser är slående.

2 veckor, varav 1 i kina/hong kong och 1 i tokyo, och 18 absurda
gränskontroller senare (väl spenderad tid men man har ju fått ett färgglatt
pass av stämplarna iaf) kan man konstatera att kinesen verkligen är erkännt
otrevlig och ohyfsad, medan japanens vänlighet och hjälpsamhet är
förvånande.

Det var till exempel en irriterande och annorlunda upplevelse att stå mitt
på motorvägen mot guangzhou i kina kl 3 på natten och bråka med 8 kinesiska
taxiskojare, och känna att man hade lust att adoptera en liten kines bara
för att slå honom.

Och när man tagit sig till flygplatsen, igenom alla kontroller, där varenda
kontrollant ska leka detektiv med ens pass, och äntligen kommit på ett plan
så skriker den sura kinesiska flygvärdinnan: Porkrice, fishrice!? för att
fråga vilken mat man vill ha ...A hello would be nice.

Erfarenheten från japan är raka motsatsen. Så fort man till exempel frågar
nån japan om vägen så dröjer det inte mer än 30 sekunder innan han har
blandat in tre andra japaner på gatan, stoppat en taxichaufför och ringt en
kompis, bara för att hjälpa till.

Och i princip alla sammanhang börjar med att de sticker en våtservett i
händerna på en (på vissa restauranger kommer de med en ny varm efter varje
gång man varit på toaletten, vilket iofs är lustigt eftersom i alla fall
jag normalt brukar vara ren just när jag kommer från toaletten).

När vi flög med japanska ANA så blev planet försenat, och när en arg japan
bredvid oss hade klagomål att framföra för att han skulle missa sin
anknytningsflight så satte sig flygvärdinnan på knä i gången, lyssnade på
hans upprörda klagomål, pratade med honom och fick honom till slut att
skratta ett par gånger innan de var klara.

Jag tror aldrig att nån SASvärdinna, eller China Southern för den delen,
satt sig på knä i mittgången när jag haft synpunkter.