På temat andligt - Vid en snabbintervju av '20 frågor-modellen' med Panos Papadopoulos, grundare av baddräktsmärket Panos Emporio, sa han något som enkelt sammanfattar hela riktningen på allt det jag vill med mitt liv, och som fick honom att klättra några steg på den stege av värderingar och omdömen som jag egentligen så gärna vill bli fri ifrån.
Sista frågan i intervjuen var: "Fritidsintresse?"
Panos: "Världen utanför!"
------------
kl 00.30 jag går och lägger mig efter en sen middag hos M.
kl 04.07 inatt, mobilen ringer.
jag yrvaken: "hallå, det är johan"
andra änden: "snyft"
30 minuter samtal med en förtvivlad kompis följer. vi lägger på och jag sover inte mer den natten. 06.20 ringer klockan för att gå upp och jobba och jag är helt kokt i huvet. Men det känns helt rätt!
Min syster sa en gång, när H var nåt år gammal "att grejen med barn är, att det handlar inte om en själv längre!" och kanske är det precis därför som föda barn är det största som händer i ens liv, kanske är det därför som det känns så bra att bry sig om och ägna sig åt andra människor, kanske är det därför som alla letar så febrilt efter relationer - inte för att det är moraliskt eller värderingsmässigt rätt, inte för vi har nåt stort hål i bröstet som vi måste fylla med kärlek, utan för att vi helt enkelt är programmerade att bry oss om, framförallt vår avkomma, men att vi även får samma effekt av att bry oss om andra, trots att föremålet för vår omtanke inte är vårt eget barn, på samma sätt som vi är programmerade att inte kunna ignorera barnskrik, trots att barnskriken inte kommer från våra egna barn.
Kanske dalai lama har fel när han säger "the purpose of our lives is to be happy"? kanske är det så att "usefullness exceeds happiness!" Jag kunde inte tillföra annat än min uppmärksamhet inatt, men för varje steg som jag tar bort ifrån mig, mitt, mina funderingar, mina önskemål och mina behov så tar jag samtidigt bort lite mera av det som står mellan mig och andra människor.
Jag är ingen stor anhängare av 'jag behöver ta hand om mig, bara bry mig om mig, orkar inte hålla på att ge, känns som att jag håller på att försvinna'-mentaliteten, men å andra sidan så har jag inga barn och har väl inte hållit på och givit i nån större utsträckning heller. Jag har faktiskt ingen aning om hur det egentligen ska vara, men jag vet att när jag får finnas till för andra så känns det faktiskt dubbelt så rätt i bröstet som jämfört med när jag känner mig lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar