Dagens boktips

En av min stora litterära förebilder, Neil Gaiman, har släppt en ny barnbok, Kyrkogårdsboken, som recenseras i DN och Svd.

Gaiman slog igenom i barnboksgenren 2002 med barnboksskräckromanen Coraline, som även filmatiserades, men jag skulle framförallt vilja rekommendera the Tragical Comedy or Comical Tragedy of Mr Punch som kom 1994 och förändrade mina estetiska ideal, och antagligen till och med bucklade till min psykologiska profil lite.

Som i det mesta Gaiman gör så är det övergripande temat i Mr Punch minnet och gränslandet mellan verklighet och dröm.

I Mr Punch får vi följa berättarens erfarenheter i barndommen, fiske med morfadern, förräderi och ett potentiellt mord. Det här sammanvävs med berättelsen om den anarkistiska comedia dell'arte-handdockan Mr Punch, som berättaren träffar för första gången när han fiskar med morfadern, hur Mr Punch mördar sitt barn och sin fru, och lurar bödeln som ska hänga honom att hänga sig själv.

Om Kyrkogårdsboken skriver recensenten bland annat "Jungs arketyper är aldrig långt borta, inte heller Edgar Allan Poe" och "...visst möter han (barnet som undkommit en massaker) sin familjs mördare också, men det är inte där boken slutar. Slutet är sorgligare än så, i de mänskliga villkor som gör att vi förr eller senare måste lämna allt vi älskar".

En man som lyckas fånga sådana dimensioner i barnboksform för mellanstadiebarn måste man ju bara beundra.