Frukostbriefing med tidigare chefen för FNs underrättelsecell i Darfur

I andan av The Mad Hedge Fund Trader som äter lunch med CIA chefen och minglar med kinesiska underrättelsetjänsten fick jag själv möjligheten att få en briefing av den tidigare chefen för FNs underrättelsecell i Darfur inför min resa till Sudan om två veckor. Nedan ett par lösryckta anteckningar från samtalet.

• I Darfur hade folk ett sorts kladdigt hinna på händerna, som rester av intorkad coca cola. Eftersom människorna där lever på 1,5-2 liter vatten om dan, vilket ska räcka till allt inklusive matlagning så blir det naturligtvis inte så mycket över till att tvätta händerna, typ nånsin. Därav kladdet. (det kan jämföras med de 5-10 liter färskvatten som åker ner i toalettstolen varje gång vi trycker på knappen).
  
• I öknen är vatten naturligtvis en av nyckelfrågorna och när 50 hjälparbetare, militärer eller FN personal kommer till området och vill ha en standard som visserligen inte är västerländsk men ändå innebär rena underkläder varje dag är det en oproportionerlig ansträngning på grundvattnet med följd att alla brunnar runt omkring riskerar torka ut. Vissa områden kan därför inte bära för mycket västerländsk närvaro.
  
• Många flyktingläger är inte mer än överfulla samlingar med människor i skjul och provisoriska tält utan så mycket resurser i övrigt. En typisk kvinna som bor i ett flyktingläger kan ha bott där i många år, vuxit upp där, tagit emot mat, vatten och visst skydd, vissa har kanske fött barn där. Men även om livet i flyktinglägret är långt under anständighetens gräns är det ändå att föredra framför att kriget ska ta slut och att man ska tvingas flytta tillbaka ut i öknen där det inte finns nånting, till ett liv som man dessutom inte vet nånting om. Det här och andra liknande effekter, som att allt bistånd som kommer in i landet automatiskt tillfaller regeringen, innebär att flyktingläger ger ett incitament att förlänga och underhålla konflikten.
• Enligt rapporter från International Crisis Group så var så mycket som 50% av alla insurgents som USA tillfångatog i Irak under 2004 Sudaneser, vilket föranledde en amerikansk närvaro av CIA i Darfur för att inhämta underrättelser om sudanesiskt stöd till kriget i Irak.
  
• Om det var säkert att färdas i Darfur? Till en början så gick det bra med att ha vitmålade fordon, eftersom det signalerade att man tillhörde FN eller biståndsorganisationerna och då blev lämnad i fred av rebellerna. Men sedan kom regeringen på den brighta idén att måla sina plan vita och sen var det inte lika lätt längre.
• Tydligen finns det en moské i Khartoum som är finansierad av Osama bin Laden. Den måste jag kolla in.
• Det funkade tydligen bra att ringa i Darfur redan 2006, tack vare det arabiska satellittelefonsystemet Thuraya, vilket både FN, NGOs, AU och rebellgrupperna använde. Regeringstrupperna också antar jag. Rebellerna stal dem från NGOs och använde prepaid-kort, som gangsters med kontantkort här ungefär, fast mer high tech, eller low tech beroende på hur man ser det. Hittills har 360,00 handsets sålts sedan starten 2001.
• 2004 fanns ett (1) trafikljus i Khartoum. Nu ser det betydligt annorlunda ut. I den blivande huvudstaden för Södra Sudan, Juba finns idag 3 asfalterade gator.
  
• Note to self. Ta Dukoral och Twinrix. Prata inte kritiskt om regimen, lämna inte staden utan tillstånd, fråga inte öppet om transporthuben i Omdurman. Strunta i att försöka fixa ett lokalt kontantkort, pappersexercisen kommer att ta längre än jag kommer att vara där, ring med vanliga svenska abonnemanget istället, bit ihop och ta kostnaden.