Att tjafsa med kinesen

Vid ett par tillfällen under tidigare och pågående resa i kina har det uppstått situationer där jag med gott samvete kunnat hävda att jag har rätt, med västerlänska normer sett, medan kinesernas system varit trångsynta eller användarovänliga.

Jag har nu genom erfaranhet upptäckt hur man kan hantera sådana sitautioner med framgång - skrik, bråka och tjafsa, med viss auktoritet, och du kommer nästan undantagslöst att få din vilja igenom, och det snabbare än du trodde var rimligt.

Trots den spirande ekonomin, så är den kuvade mentaliteten under kommunismen väldigt närvarande och kinesens systemmedvetenhet väldigt hög. Medelchang verkar av naturliga skäl ovan att ifrågasätta systemfrågor, och är följdaktligen lika ovan att hantera folk som ifrågasätter (poliser och militär undantaget).

Kanske kan framgången med att tjafsa med kinesen också bero på en ovilja att saken ska hamna hos hans chef, eller helt enkelt att jag är en halvkines större än han. Jag vet inte, men helt klart är att det funkar bättre att bitcha om saker här än nån annanstans jag varit.

Samtidigt kan jag tänka mig att förhållandet är det motsatta när det kommer till vissa myndighetspersoner, tex polis och tull, alltså att utrymmet för tjafs är långt mindre här än i sverige. Men det hoppas jag att vi får veta mer om snart, i nästa gränskontroll (9 st hittils!), då jag vill att M ska sticka in passet i luckan, vifta lite, dra tillbaka det, garva lite och skoja lite med kontrollanten, så får vi se