Hade en timme över på eftermiddagen så jag gick och gav blod, fjärde gången på ett år. Jag får gärna för mig att jag gjort nåt extra bra bara för att jag gett blod och blir lite självgod. Samtidigt tycker jag nånstans att det är en skyldighet för varje frisk människa som väljer att inte leva ut den där inre bögen, inte är sprutnarkoman, inte köper sex och inte är malariasjuk (samtliga grupper är förhindrade att lämna blod), en skyldighet eftersom vi alla kallt förutsätter att det ska finnas blod när just vi behöver det.
Statistiskt sett så kommer minst 25% av oss att ta emot blod nån gång under livet. Alltså kan man kallt anta att 100% av oss, åtminstone genom anhöriga, kommer att beröras av huruvida det finns blod tillgängligt. Så varför skulle jag då tycka att jag gör nåt speciellt bra bara för att jag lämnat blod, det är som att belöna ett barn bara för att det talar sanning istället för att ljuga. Och jag är ju inte ens ett barn.
För övrigt har det rått ett underskott på blod i Sverige länge nu. Så vad gör vi då? Jo, vi köper blod från Belgien, där villigheten att lämna är betydligt högre än här (skulle bra gärna vilja veta vad en liter blod kostar). Bara man korsar sundet till Danmark så har man en 42% högre blodgivningsfrekvens än här. Var sjunde patient som kommer in på sjukhus kommer ta emot blod, ca 100 000 svenska patienter tar emot blod varje år, ändå var det inte mer än 247 000 blodgivare som gav blod 2009. Det är inte ens 2,5 givare per mottagare. Är det för att vi är spruträdda?
Jag vet att det blev lite självrättfärdigande här men vad ska man annars ha en blogg till. Dessutom kom jag inte på nåt bättre sätt att skriva det. Du kan ge blod här http://www.geblod.nu/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar